Medborgare! Jag borde vara glad!
Har mer än jag  någonsin vågade drömma om som barn!
Jag har föräldrar och syskon som jag älskar och är stolt över.
Jobb har jag, dessutom ett som många vill ha. Att få jobba med vad man vill är en lyx, jag vet det.
Att vara älskad av så många och att få älska dem tillbaks är också en lyx.
Jag tillhör Riksdagens enda feministiska parti, det säger jag utan att skämmas! Och jag har belägg för det.
När Håkan Juholt kallar sitt partis gruppledare Veronica Palm för ”morsan”. Då får jag belägg för det!
Det där anser jag bara är gubbigt trams! Det ska han hålla sig för god för tycker jag!
Jag borde vara glad!
För att jag har fått den stora äran att få fronta som sångare ett av, i mitt tycke, Europas bästa storband! Bohuslän Big Band!
Eller BBB som vi säger i branschen!:O) Så jag skulle nu vilja tacka fem personer som är och kommer att förbli viktiga för mig! De heter:
Thomas Darelid, Johan Borgström, Göran Levin, Ralph Sovik och Björn Samuelsson! Tack för att ni inte ser mig som en CP-skadad artist!
Utan som en artist som råkar ha fått en CP-skada! Det är en otrolig skillnad! Jag vill också självklart tacka Alberto Pinton som bär mig ut och in ur bussen.
Och slutligen ett stort varmt tack till hela orkestern! Dessa vill jag tacka för att jag vill att man ska veta att det inte bara handlar om min envishet och viljestyrka,
utan att man måste ha lite hjälp på vägen också!
Jag borde vara glad!
För att jag tillhör ett parti som också de tar mig på allvar. Man har tagit emot mig med öppna armar.
Och som lyssnar på mig och mina erfarenheter ända upp i partiledningen. Det känns skönt.
Jag borde vara glad! Nästan euforisk!
Får nämligen behålla min personliga assistans! Och för det hamnar jag i ett lyckorus?!
Jag skrev det på Veronica Ekströms, en av de få personer jag aldrig träffat live! Utan bara har haft kontakt med över Facebook.
En person jag tycker om. På skärtorsdagen 2011 skrev jag på Veronicas FB wall följande:
”Jag får behålla min assistans! Fan vad jag blir lycklig! Låter kanske löjligt, men jag blir det!
Glad Påsk! Kram! Tjoho!”  Visst. Jag var lycklig när jag skrev det där.
Men ju mer jag tänker på det, så undrar jag: Vad är det egentligen vi utsätts för?
Den 1 mars 2011 blev jag kallad till Försäkringskassan (FK) för att utreda mina grundläggande behov.
De grundläggande behoven måste uppgå till 20 timmar i veckan, gör det inte det så ryker assistansen!
Nu klarar jag mig för jag tillhör ”personkrets 3”. Det är också ett epitet! Låter som en rysare.
Och det är det också!
Utredningen om jag får behålla min personlig assistans har tagit nästan två månader.
Alltså från 1 mars till skärtorsdagen 2011.
Nu undrar jag:
Varför då?

Varför ska det ta så lång tid?
Jag har inte ansökt om fler timmar, inte om dubbelassistans heller!
Då hade jag kunnat förstå!
Mitt behov av personlig assistans, hade Åsa Hagelstedt eller Thomas Oredsson
eller någon annan med lite vett i skallen!
Kunnat konstatera det på fem minuter!
Istället har jag nu under nästan två månaders tid
ätit dåligt, sovit dåligt, varit rädd!
Rädd för att vilken dag som helst få ett brev från FK som säger:
Tyvärr Jesper Odelberg!
Den ovissheten gräsligt vidrig!
Riv upp domen från Regeringsrätten omgående!
Det är inte bara mig det handlar om!
Hundratals, kanske tusentals människor som är i min situation
sitter och väntar på ett brev från FK
med ett avslag eller ett godkännande i kuvertet!
Jag borde vara glad!
För att Eva Olofsson, Eva-Britt Svensson, Siv Holma, Jessika Svensson, Anna Bauer och Lars Ohly bland andra
säger att jag behövs och att jag betyder mycket för partiet och för politiken.
Det gör mig glad!
Någon annan som gör mig glad är Bilbo!
Det är ingen Hobbit jag pratar om,
som är ute efter mina ringar och smycken!
Nej, Bilbo är en helt vanlig 11 årig, rullstolsburen CP-skadad kille
med en förkärlek till trav och hästar!
Som själv kör trav!
Och jag kan nästan lova att, får han rätt stöttning och om han fortfarande vill!
Så kan han bli, om inte världens så kanske Sveriges första travkusk med CP-skada!
Den stöttningen måste han få! Från samhället!
När jag träffade Bilbo för några veckor sedan i Göteborg.
Slog det mig att han är en stor bidragande orsak till att jag aldrig mer kan lämna politiken!
Han ska inte behöva bli ifrågasatt för sina val i livet som jag blev!
Men jag kan aldrig lova Bilbo att jag ska göra Sverige till ett bättre land!
Jag kan bara lova honom att jag ska försöka göra det!

Giveaway iPhone 7 PlusWatch movie online The Transporter Refueled (2015)

Pin It on Pinterest